Kan man resonera sig fram till om Gud finns? Genom historien har filosofer och teologer försökt göra just detta. Förra gången tittade vi närmare på det kosmologiska gudsargumentet. Den här gången ger vi oss in på det så kallade designargumentet eller det teleologiska argumentet med ett finare ord.
En tidig form av designargument formulerades av den muslimska teologen Ibn Rushd eller Averroes under medeltiden och i Europa under 1600 och 1700-talet utvecklades den så kallade naturteologin som bygger vidare på samma tänkande.
Som vi såg i förra inlägget är det kosmologiska gudsargumentet deduktivt till sin form, det vill säga om premisserna är sanna så är slutsatsen också det. Designargumentet är istället induktivt eller empiriskt, vilket innebär att dess giltighet är beroende av observationer. Argumentet är väldigt enkelt – om vi i naturen kan observera uppenbara spår eller tecken på design, syfte och ordning så pekar detta på en designer.
En av de kändaste förespråkarna för argumentet är William Paley som formulerade den så kallade urmakaranalogin. Paley gör i sin bok Natural Theology från 1802 ett tankeexperiment. Om jag hittade en klocka liggande ute i naturen så skulle det vara absurt att tänka sig att denna klocka alltid hade legat där eller uppstått genom blinda naturliga processer. Självklart måste det funnits en tid då denna komplexa artefakt med alla sina små kugghjul och fina detaljer måste ha satts samman av en eller flera urmakare. Det finns ett tydligt medvetet syfte bakom hur alla de olika delarna är ihopsatta och samverkar med varandra för att visa tiden. Nu är det ju allmänt känt att klockor är designade och ihopsatta av urmakare, men även om vi inte kände till detta skulle det väl vara rimligt att tänka sig att ett så komplext och ändamålsenligt ting måste ha ett syfte och en upphovsman? Av samma skäl borde vi utgå från att det finns en designer även till andra komplexa ting, såsom organismer av alla de slag, inklusive oss människor. Till och med en enkel jästcell innehåller lika många beståndsdelar som en Boeing 747 och båda är lika intrikat och ändamålsenligt ihopsatta. Den designer som krävs för att förklara all denna komplexitet vi ser omkring oss kan inte vara någon annan än Gud, menar förespråkare för argumentet.
Nu är det ju en hel del som har hänt sedan argumentet först formulerades och vi vet idag avsevärt mycket mer om hur livet uppstod och utvecklades. Darwin och evolutionsteorins genombrott gör att man kan fråga sig om argumentet ens är aktuellt längre. Det korta svaret är ”ja”. ID eller Intelligent Design är en modern amerikansk rörelse som bygger vidare på samma tankar i ny tappning. Här har man myntat uttrycket ”icke reducerbar komplexitet”, där man menar att vissa organ eller funktioner hos organismer inte kan ha utvecklats gradvis genom evolution, eftersom samtliga delar behövs för att organet ska fungera och ha ett värde för överlevnaden. Alltså måste det finnas någon slags intelligens bakom.
Den amerikanska filosofen och teologen William Lane Craig menar att livets uppkomst och utveckling går att förklara via naturliga processer men använder designargumentet som ett sätt att förklara ”the fine-tuning of the universe”, alltså varför universums fysiska konstanter är så perfekt avstämda för att möjliggöra för liv att uppstå och frodas. Skulle någon av dessa konstanter förändras endast med en mikrodel skulle universum vara fullständigt obeboeligt och totalt kaosartat, menar Craig. Nedan finns ett you tube-klipp där Craig redogör för detta argument.
Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tänker och tycker! I ett kommande inlägg kommer vi försöka sammanfatta de olika argumentens styrkor och svagheter.
