Det är lätt att tänka att gudstro är något som går bortom rationella argument och har mer med känsla och intuition att göra, men så behöver inte vara fallet. Genom historien har filosofer och teologer försökt att på rationella grunder argumentera för Guds existens. Ibland kallas dessa typer av argument för ”gudsbevis”, vilket är en olämplig rubricering, då det inte handlar om regelrätta bevis utan om argument som stödjer ståndpunkten att det finns en Gud.
Vad orsakade universum?
Jag tänkte under några blogginlägg redogöra för de vanligaste argumenten för Guds existens. Jag inbjuder läsaren till att reflektera och kommentera huruvida argumenten verkar rimliga eller inte. Förhoppningsvis kan vi på det viset få en intressant diskussion i kommentarsfältet nedan.
Det kosmologiska gudsargumentet
Det kosmologiska gudsargumentet är kanske det populäraste argumentet för Guds existens. Argumentet är deduktivt. Med detta menas att om premisserna är sanna så måste också slutsatsen vara det. Ett klassiskt exempel på ett deduktivt argument är:
premiss 1: Alla människor är dödliga
premiss 2: Sokrates är människa
slutsats: Alltså är Sokrates dödlig
Det kosmologiska gudsargumentets premisser och slutsats:
premiss 1: allt som börjar existera har en orsak
premiss 2: universum började att existera/har en första början
slutsats: alltså finns det en orsak till att universum existerar
Notera att detta inte nödvändigtvis är ett argument för Guds existens, utan ett argument för att universum har en orsak. Det krävs alltså ytterligare argumenterande för att sluta sig till att universums orsak måste vara Gud.
Vi börjar med att se närmare på de två premisserna. Angriper vi den första premissen skulle vi kunna hävda att vi faktiskt inte säkert kan veta om allt måste ha en orsak, trots att alla våra vardagsobservationer verkar peka på det. Men visst blir det svårt att tänka sig hur något kan börja existera utan att ha en tidigare orsak? Angriper vi den andra premissen skulle vi kunna hävda att universum inte behöver ha en första början utan alltid har existerat. Detta verkar strida mot den vetenskapliga uppfattningen att universum har en första början, kallad big bang. Man skulle kunna invända att vi inte vet vad som fanns före big bang. Kanske ett annat universum? Men nu dyker det upp ett annat problem, som har med begreppet oändlighet att göra. Om vi inte tror på att universum har en första början innebär det att oändligt många år eller generationer måste ha passerats för att vi skulle kunna ”nå fram” till just detta ögonblick. Problemet är att det aldrig går att ”räkna ned” från oändlighet till 0. Vi kommer med andra ord aldrig fram till detta ögonblick om inte tiden är ändlig. Alltså måste det finnas en första början.
Nåväl. Hur kommer då Gud in i allt detta? Om det finns en orsak till att universum har börjat existera, så måste denna orsak existera oberoende av universums och universums lagar. Om inte så skulle universum i någon mening ha skapat sig själv, vilket blir en paradox. Med andra ord måste orsaken sökas utanför vårt universum. Vi börjar nu närma oss den klassiska västerländska gudsbilden, alltså uppfattningen att Gud är oberoende av sin skapelse och existerar utanför densamma. Men varför en personlig Gud? Kan Gud inte lika gärna vara en abstrakt opersonlig kraft? Förespråkare av det kosmologiska gudsargumentet skulle svara att vi endast kan tänka oss två typer av orsaker. Den ena typen av orsak är opersonlig, icke-fri och icke-intelligent och kan inte på egen hand välja att orsaka något. Den andra typen av orsak är när en rationell agent fritt väljer att skapa något, till exempel en konstnär som skapar en tavla. Universums uppkomst kan endast förklaras genom den andra typen av orsaker, därför måste orsaken vara en rationell agent som väljer att skapa universum. Med andra ord – Gud. Märk väl att vi fortfarande inte vet något om denna Guds övriga egenskaper, eventuella namn eller relation till människan.
Det finns givetvis massor av små roliga problem med ovanstående sätt att resonera. Men dem tänkte jag överlåta åt er Läsare att upptäcka!
