Religionsfrihet och mänskliga rättigheter ur barnets perspektiv har diskuterats en hel del i år, inte minst i den infekterade omskärelsedebatten, som fortfarande pågår. I barnkonventionen (Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter) från 1989 ses barnet som ett självständigt subjekt med rätt till självbestämmande i så hög grad som dess mognad medger det. Barnet ses i högre grad än tidigare som en fullvärdig medborgare, med rätt att forma och uttrycka sina egna uppfattningar (artikel12), rätt till integritet och privatliv (artikel 16), samt mötesfrihet (artikel 15), yttrandefrihet (artikel 13) och tanke-, samvets-, och religionsfrihet (artikel 14).
Enligt barnkonventionen skall alltså barnet betraktas som en individ, samtidigt som barnets kollektiva sammanhang betonas starkt. Barnet har rätt till en tillhörighet i familj, släkt och kultur. Föräldrarnas roll är att ge sina barn vägledning och tillgång till information. Föräldrarna ska ha rätt att inom familjen organisera livet i enlighet med en religion eller trosuppfattning, så länge det inte skadar barnets ”fysiska eller mentala hälsa eller utveckling”.
Man kan här se en spänning mellan å ena sidan barnets rätt att kunna bilda sig sina egna uppfattningar i trosfrågor, och å andra sidan barnets rätt till tillhörighet i familj, släkt och kultur, vilket inkluderar uppfostran och socialisering i ett religiöst system. Utifrån detta växer olika tolkningar om barns religionsfrihet fram. Maria Klasson Sundin (”Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas” i antologin Frihet och gränser, 2006) talar om tre möjliga modeller.
Traditionsmodellen:
Föräldrarnas ansvar är att ge barnet möjlighet att ta del av den egna kulturens traditioner. Barns religionsfrihet sammanfaller då med föräldrarnas rätt att ge sina barn en religiös fostran. Statens roll är dels att inte lägga sig i eller förhindra religiös fostran, dels ge möjligheterna att organisera denna religiösa fostran i olika former, t.ex. genom att tillåta religiösa friskolor.
Tankefrihetsmodellen:
Barnets rätt att själv välja eller välja bort religiösa föreställningar betonas. Föräldrarna får inte tvinga in barnet i en religiös tradition som hindrar det att ta del av perspektiv av andra traditioner. Barnets egen rätt att välja prioriteras före föräldrars rätt att fostra. Samhället ska erbjuda religiöst neutrala skolor, med allsidig information om olika religiösa och sekulära livsåskådningar. Föreningen Humanisternas syn på religionsfrihet ligger nära denna modell.
Livstolkningsmodellen:
Barnets rätt till religionsfrihet innebär rätten att få möjligheter och verktyg att bearbeta sina existentiella frågor. Barn har enligt denna modell egna existentiella behov som både stat och föräldrar måste ta hänsyn till, i fostran och utbildning. Möjligheterna till existentiell bearbetning tillsammans med andra är viktig i utvecklandet av barnets autonomi, identitet och trygghet. Kursplanen för religionsvetenskap i svenska skolan ligger nära denna modell.
